Kambodja, Siem reap
Hej!
Nu är jag i Siem reap. Jag kom fram sent igår kväll efter en lång resa med många nära-döden-omkörningar och dåliga vägar. Att korsa gränsen Thailand - Kambodja var inte heller helt lätt, det skulle krånglas med pass fram och tillbaka och jag blev säkert blåst på lite pengar misstänker jag. Men tillslut lämnade jag Thailand och gränsen i en gammal krigsbuss som snittade 40 km i timmen.
Dålig väg efter gränsen
Idag har jag varit och sett några av Ankor templen. Ankor wat, Ankor thom, Ta prohm och lite andra tempel som jag inte vet namnen på.
Handikappvänligheten var inge vidare vid templen så det är nog bra att du ligger hemma på soffan och tar igen dig efter operationen Anton. Dina krigskryckor hade inte varit någon höjdare att hoppa runt på där jag har varit idag. Men templen var helt klart en upplevelse och jag är glad att jag åkte hit.
Tack Mattias för bra mailpepp :)
Ankor thom Handikapvänligt?
Ta prohm (där Tomb Raider filmen delvis spelades in) Mina nya munkkompisar
Jag börjar bli lite sne på alla olika valutor. Det är hong kong dollar, peso, baht, riel, vanliga amerikanska dollar och snart blir det dong när jag kommer till Vietnam också. Vet snart inte vad som är vad. Kan inte alla bara ha Euro!? Eller kronor, det vore enklast.
Det finns inga mynt i Kambodja men valutan går ända ner till 100 riel sedlar vilket betyder en ganska tung plånbok när en middag kostar runt 50 000 riel. Men jag börjar sakta men säkert få lite kläm på det här. Jag har shoppat lite också, två lonely planet böcker om Kambodja och Vietnam för samanlagt 25 000 riel (som jag tror är ca 75 kr).
Imorgon åker jag vidare till Phnom penh, en sju timmars bussresa, där planen är att se Killing fields och S-21 museet.
Jag lever. Kram!
Nu är jag i Siem reap. Jag kom fram sent igår kväll efter en lång resa med många nära-döden-omkörningar och dåliga vägar. Att korsa gränsen Thailand - Kambodja var inte heller helt lätt, det skulle krånglas med pass fram och tillbaka och jag blev säkert blåst på lite pengar misstänker jag. Men tillslut lämnade jag Thailand och gränsen i en gammal krigsbuss som snittade 40 km i timmen.
Dålig väg efter gränsen
Idag har jag varit och sett några av Ankor templen. Ankor wat, Ankor thom, Ta prohm och lite andra tempel som jag inte vet namnen på.
Handikappvänligheten var inge vidare vid templen så det är nog bra att du ligger hemma på soffan och tar igen dig efter operationen Anton. Dina krigskryckor hade inte varit någon höjdare att hoppa runt på där jag har varit idag. Men templen var helt klart en upplevelse och jag är glad att jag åkte hit.
Tack Mattias för bra mailpepp :)
Ankor thom Handikapvänligt?
Ta prohm (där Tomb Raider filmen delvis spelades in) Mina nya munkkompisar
Jag börjar bli lite sne på alla olika valutor. Det är hong kong dollar, peso, baht, riel, vanliga amerikanska dollar och snart blir det dong när jag kommer till Vietnam också. Vet snart inte vad som är vad. Kan inte alla bara ha Euro!? Eller kronor, det vore enklast.
Det finns inga mynt i Kambodja men valutan går ända ner till 100 riel sedlar vilket betyder en ganska tung plånbok när en middag kostar runt 50 000 riel. Men jag börjar sakta men säkert få lite kläm på det här. Jag har shoppat lite också, två lonely planet böcker om Kambodja och Vietnam för samanlagt 25 000 riel (som jag tror är ca 75 kr).
Imorgon åker jag vidare till Phnom penh, en sju timmars bussresa, där planen är att se Killing fields och S-21 museet.
Jag lever. Kram!
Snorkeltur
(våran båt)
Hej!
Nu skämmer jag bort er med inlägg, två dagar i rad :)
Idag har jag varit på snorkeltur. Vi var tre europeer, en kanadensare och fyrtionio thailädare med flytvästar.
Imorgon bär det av mot Kambodja och Siem Reap.
(stor fisk)
(full buss!)
Kram!
Thailand, Ko Chang
Hej!
Nu har jag tagit mig till ko Chang med buss, båt, flyg och lastbilsflak.
En lång resa så idag har jag tagit igen mig på stranden. Men imorgon har jag bokat en snorkeltur :)
Jag har iallafall bestämt mig för att åka till Kambodja nu. Jag kommer att åka till Siem Reap och kolla på Ankor templen som tydligen ska vara en bra grej. Jag åker på måndag morgon med buss och kommer fram måndag kväll, resan tar ynka 12 timmar.. Mmm.
Sen ska jag försöka ta mig in i Vietnam från Kambodja på något bra sätt, får se vad som bjuds. Blir kanske 12 timmar till med buss om jag har otur.
(I en ko Chang taxi påväg till stranden idag)
Tack och hej!
Nu har jag tagit mig till ko Chang med buss, båt, flyg och lastbilsflak.
En lång resa så idag har jag tagit igen mig på stranden. Men imorgon har jag bokat en snorkeltur :)
Jag har iallafall bestämt mig för att åka till Kambodja nu. Jag kommer att åka till Siem Reap och kolla på Ankor templen som tydligen ska vara en bra grej. Jag åker på måndag morgon med buss och kommer fram måndag kväll, resan tar ynka 12 timmar.. Mmm.
Sen ska jag försöka ta mig in i Vietnam från Kambodja på något bra sätt, får se vad som bjuds. Blir kanske 12 timmar till med buss om jag har otur.
(I en ko Chang taxi påväg till stranden idag)
Tack och hej!
Thailand, Ao nang
(Jag, i en alldeles för varm källa)
Jaha.. vad har jag nu gjort då?
Jo jag har tagit mig till Ao Nang. Här bor jag på ett guesthouse i ett enkelt rum med fläkt och gemensam toa för 300 baht natten (ca 60 kr).
Här har jag träffat på Jacob och Jennica som jag lärde känna på Phi phi förra året. Jättekul att springa på dom här.
Så idag har vi tre tillsammans med våran guide, farbror Bengt, hyrt oss en varsin lätt motorcykel och åkt på upptäcktsfärd i Thailands djupa skogar.
Vi hittade en varm källa som vi badade en sväng i, sen letade vi förgäves efter ett vattenfall i tre timmar som tydligen bara fanns på kartan med inte på riktigt. Vi åkte totalt 20 mil! Varav dom sista 8 i spöregn. Fort gick det också, alldeles för fort. 110 km i timmen endast klädd i flip flops, badshorts och ett par solbrillor (och hjälm förstås, till skillnad från alla locals). Tanken på hud mot asfalt fick mig att hålla kramptag i styret.
Men det gick bra. Förutom att vi inte hittade vattenfallet. Men källan var en hit! Var lite frussen efter att ha åkt så länge i regnet bara, men det går ganska fort att tina upp när det är 35 grader.
Har förresten bokat flyg upp till Bangkok på fredag också.
Jag hade planerat att åka till Vietnam ganska på en gång. Men tyvärr får man som svensk bara 15 dagars visum när man åker in i landet, vilket betyder att jag inte kan åka in i Vietnam förrän 2 april (eftersom jag har hemresa från Saigon den 16 april). Och på fredag är det bara den 27de. Jag har alltså sex dagar att spendera efter bästa möjliga förmåga innan jag får åka in i Vietnam. Jag tror att det kan bli lite tajt med Kambodja på sex dagar så därför funderar jag på att ta mig ner till nån ö söder om Bangkok. Kanske Ko Samet eller Ko Chang.
Men inget är bestämt än, och det är det som är så skönt. Inga krav, inga planer och inga måsten utan jag gör precis som jag känner och sen får man se vad det blir. Inte som hemma precis. Mmm.. semester!
Nu ska vi gå och äta middag :)
Kram!
Thailand, Phi phi
Hej hej!
Jag har tappat räkningen men jag tror att jag har varit på Phi phi i fem nätter nu, eller sex. Jag reser hur som helst vidare imorgon till Ao Nang där planen är att stanna några dagar och slappa. Sen blir det flyg eller buss upp till Bangkok för att därifrån ta mig in i Kambodja och Vietnam. Har inte riktig bestämt mig när och hur så vi får se hur det blir.
Anton är mycket saknad och jag lider med dig. Jag vet hur mycket du ville det här och hur dåligt du mår för att du varit tvungen att lämna och det finns inget ont i dig som gör att du förtjänade det här. Ibland önskar jag att det var mitt knä och inte ditt. Men bara ibland ;)
Det är stor skillnad på att resa tillsammans med någon än att resa själv. Nu har jag fått erfara båda delarna. Men hittils har jag aldrig riktigt känt mig ensam, folk här nere måste ha förstått vilken sjukt trevlig kille jag är.
Jag har träffat massa intressanta, och mindre intressanta, människor som jag har umgåtts med. Bland andra har jag hängt med ett gäng från Gottland och ett från Avesta som jag har ätit middag, spelat fotboll och dansat på stranden hela natten lång med.
Jag kommer med största sannolikhet att vara kvar tiden ut och åka hem den 16 april som det var tänkt från början. Jag saknar Sverige jättemycket och ibland kan det komma någon tår när jag tänker på nära och kära. Saknaden blev helt klart större efter att Anton lämnat, då var det som om en liten del av hemma var med mig på resan och så känns det ju såklart inte nu. Men allt går ju upp och ner. Allt jag saknar kommer ju förhoppningsvis att finnas kvar när jag kommer hem och så här mycket erfarenhet och äventyr serverat på ett silverfat kan jag ju bara inte tacka nej till.
Jag har också hunnit med att ha haft feber och ett mindre roligt magbesvär, men jag mår bra nu. Det känns bra att lämna Phi phi imorgon eftersom jag har varit här två gånger tidigare och det känns som om jag kan det här stället alldeles för bra nu. Så imorgon bär det alltså áv mot nya äventyr...
Strand
Gottländska lirarna (jag är det svettiga killen till vänster)
Fest
Och för er som inte vet så kommer Anton opereras på Falulassarett den 25 mars.
Kramar!
Jag har tappat räkningen men jag tror att jag har varit på Phi phi i fem nätter nu, eller sex. Jag reser hur som helst vidare imorgon till Ao Nang där planen är att stanna några dagar och slappa. Sen blir det flyg eller buss upp till Bangkok för att därifrån ta mig in i Kambodja och Vietnam. Har inte riktig bestämt mig när och hur så vi får se hur det blir.
Anton är mycket saknad och jag lider med dig. Jag vet hur mycket du ville det här och hur dåligt du mår för att du varit tvungen att lämna och det finns inget ont i dig som gör att du förtjänade det här. Ibland önskar jag att det var mitt knä och inte ditt. Men bara ibland ;)
Det är stor skillnad på att resa tillsammans med någon än att resa själv. Nu har jag fått erfara båda delarna. Men hittils har jag aldrig riktigt känt mig ensam, folk här nere måste ha förstått vilken sjukt trevlig kille jag är.
Jag har träffat massa intressanta, och mindre intressanta, människor som jag har umgåtts med. Bland andra har jag hängt med ett gäng från Gottland och ett från Avesta som jag har ätit middag, spelat fotboll och dansat på stranden hela natten lång med.
Jag kommer med största sannolikhet att vara kvar tiden ut och åka hem den 16 april som det var tänkt från början. Jag saknar Sverige jättemycket och ibland kan det komma någon tår när jag tänker på nära och kära. Saknaden blev helt klart större efter att Anton lämnat, då var det som om en liten del av hemma var med mig på resan och så känns det ju såklart inte nu. Men allt går ju upp och ner. Allt jag saknar kommer ju förhoppningsvis att finnas kvar när jag kommer hem och så här mycket erfarenhet och äventyr serverat på ett silverfat kan jag ju bara inte tacka nej till.
Jag har också hunnit med att ha haft feber och ett mindre roligt magbesvär, men jag mår bra nu. Det känns bra att lämna Phi phi imorgon eftersom jag har varit här två gånger tidigare och det känns som om jag kan det här stället alldeles för bra nu. Så imorgon bär det alltså áv mot nya äventyr...
Strand
Gottländska lirarna (jag är det svettiga killen till vänster)
Fest
Och för er som inte vet så kommer Anton opereras på Falulassarett den 25 mars.
Kramar!
Bad news!
Anton har åkt hem till sverige.
Efter ett besök hos en riktig läkare i Phuket, och inte någon hulla hulla doktor som vi träffade i Boracay, beslutade vi igår att det vore bäst för Anton vänstra knä att ge upp äventyret.
Läkaren sa att det inte rörde sig om någon vanlig sträckning eller stukning eftersom han, efter snart två veckor, fortfarande går på kryckor och är svullen. Han sa också att om operation inte sker snarast kan han få problem med knät i framtiden. Läkaren verkade veta vad han pratade om och gav ett allmänt seriöst intryck så det var lika bra att sätta Anton på första bästa plan hem till Sverige och hoppas på att dalarnasförsäkringsbolag står för biljetten.
Det var inte helt utan tårar under solglasögonen vi skildes åt idag. Vi har ju hängt ihop 24 timmar om dygnet den senaste månaden så nu känns det jättekonstigt. Och jätteensamt. Jag hoppas jag träffar lite roliga människor så jag inte har blivit folkskygg när jag kommer hem.
Äventyret fortsätter alltså på egen hand och nu kan det bli vad som helst den sista månaden...
Såhär deppig är jag..
Resekamrat sökes!
Jag söker dig, kille som tjej, för bergsbestigning, äventyr i djupa skogar och bolltrolleri på stranden. Du bör befinna dig i krabiprovinsen men där är jag flexibel så länge du befinner dig på varmare breddgrader.
Svar till: Trevlig, social och glad äventyrare på tjugotre jordsnurr.
PS.
Fråga: Hur smörjer man in sin egen rygg med solkräm???
Efter ett besök hos en riktig läkare i Phuket, och inte någon hulla hulla doktor som vi träffade i Boracay, beslutade vi igår att det vore bäst för Anton vänstra knä att ge upp äventyret.
Läkaren sa att det inte rörde sig om någon vanlig sträckning eller stukning eftersom han, efter snart två veckor, fortfarande går på kryckor och är svullen. Han sa också att om operation inte sker snarast kan han få problem med knät i framtiden. Läkaren verkade veta vad han pratade om och gav ett allmänt seriöst intryck så det var lika bra att sätta Anton på första bästa plan hem till Sverige och hoppas på att dalarnasförsäkringsbolag står för biljetten.
Det var inte helt utan tårar under solglasögonen vi skildes åt idag. Vi har ju hängt ihop 24 timmar om dygnet den senaste månaden så nu känns det jättekonstigt. Och jätteensamt. Jag hoppas jag träffar lite roliga människor så jag inte har blivit folkskygg när jag kommer hem.
Äventyret fortsätter alltså på egen hand och nu kan det bli vad som helst den sista månaden...
Såhär deppig är jag..
Resekamrat sökes!
Jag söker dig, kille som tjej, för bergsbestigning, äventyr i djupa skogar och bolltrolleri på stranden. Du bör befinna dig i krabiprovinsen men där är jag flexibel så länge du befinner dig på varmare breddgrader.
Svar till: Trevlig, social och glad äventyrare på tjugotre jordsnurr.
PS.
Fråga: Hur smörjer man in sin egen rygg med solkräm???
Ändrade planer
Hej!
Nu har vi varit på ön Boracay i Filipinerna i nio dagar, betydligt längre än vad som var planerat från början. Tanken var att stanna några dagar och sedan resa vidare.
Anledningen till den lite längre vistelsen stavas: Antons vänstra knä, som trots vattengympa och annan rehabträning inte verkar bli mycket bättre.
Vi har sett över våra alternativ där en resa hem till sverige faktiskt har varit med på listan. Tanken på att behöva avbryta och åka hem har aldrig känts specillt spännande.
Därför har vi istället valt att lägga våra äventyrliga sidor på hyllan, valhajssafari, klättra i berg och sova i skogen får alltså vänta och istället kommer vi att ägna oss åt lite mer charterlik semester för ett tag framöver. Iallafall tills Antons knä har börjat fungera som ett knä ska.
Åka hem är alltså inget alternativ, än iallafall, men vi känner ändå att vi är klara med Boracay och vill resa vidare.
Därför har vi idag, väldigt spontant, bokat ett flyg till Bangkok för att därifrån ta oss ner till någon ö och fortsätta rehabträningen (som för min del mest innebär spela fotboll på stranden och sola. Och för Antons del innebär det ungefär samma sak utom det där med fotbollen). Och går det som vi hoppas, och han blir bättre, är Bangkok en bra utgångspunkt för vidare äventyr i Asien. Vi reser imorgon (13/3) via Manilla.
Vi gör alltså inte speciellt mycket mer än att sova, äta, spela kort och sola. Men imorgon blir det alltså ändring på det eftersom jag kommer att behöva agera packåsna och bära alla väskor medans Anton försöker hålla ballansen med kryckorna från gamla krigstiden. Men jag kan behöva lite träning, det var länge sen jag var på må bättre hemma i falun...
Kram och hej!
Nu har vi varit på ön Boracay i Filipinerna i nio dagar, betydligt längre än vad som var planerat från början. Tanken var att stanna några dagar och sedan resa vidare.
Anledningen till den lite längre vistelsen stavas: Antons vänstra knä, som trots vattengympa och annan rehabträning inte verkar bli mycket bättre.
Vi har sett över våra alternativ där en resa hem till sverige faktiskt har varit med på listan. Tanken på att behöva avbryta och åka hem har aldrig känts specillt spännande.
Därför har vi istället valt att lägga våra äventyrliga sidor på hyllan, valhajssafari, klättra i berg och sova i skogen får alltså vänta och istället kommer vi att ägna oss åt lite mer charterlik semester för ett tag framöver. Iallafall tills Antons knä har börjat fungera som ett knä ska.
Åka hem är alltså inget alternativ, än iallafall, men vi känner ändå att vi är klara med Boracay och vill resa vidare.
Därför har vi idag, väldigt spontant, bokat ett flyg till Bangkok för att därifrån ta oss ner till någon ö och fortsätta rehabträningen (som för min del mest innebär spela fotboll på stranden och sola. Och för Antons del innebär det ungefär samma sak utom det där med fotbollen). Och går det som vi hoppas, och han blir bättre, är Bangkok en bra utgångspunkt för vidare äventyr i Asien. Vi reser imorgon (13/3) via Manilla.
Vi gör alltså inte speciellt mycket mer än att sova, äta, spela kort och sola. Men imorgon blir det alltså ändring på det eftersom jag kommer att behöva agera packåsna och bära alla väskor medans Anton försöker hålla ballansen med kryckorna från gamla krigstiden. Men jag kan behöva lite träning, det var länge sen jag var på må bättre hemma i falun...
Kram och hej!
Filipinerna, Boracay
Hej därhemma!
Tack för alla gratulationer på min födelsedag, både här och på facebook. Tack!
Nu har vi tagit oss till Boracay, där det är mycket mer fart och fest än i bousuanga där vi var tidigare. Tanken var att vi skulle fira våra födelsedagar här (jag 3/3 och Anton 4/3).
Förväntningarna var höga och vi laddade för fest i dagarna två. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt.
Under en strandfotbollsmatch i solnedgången var olyckan framme. Anton föll olyckligt och slet upp sin gamla knäskada. Vi haltade upp till vägen och fick skjuts tillbaka till hotellet. Många panodil och en dag senare tog vi oss till öns lilla sjukhus. Benet blev lindat och knät stabiliserades med en gipsskena. Doktorn ville även ge Anton en spruta men vi tackade nej och sa att vi föredrog vanliga värktabletter.
Nu haltar han runt med ett par kryckor från gamla krigstiden och jag springer runt som en liten knähund och passar upp på honom och ser till att han får det han behöver.
Nu är det vila som gäller ett par dagar sen får vi se vad som händer. Anton är positiv och tar allt med ett leende på läpparna.
- Det finns ju dom som har det värre!
Ibland kan jag inte hålla mig och ropar till den gipsade krymplingen i skuggan:
- Kom ner och bada i det kristallklara vattnet, det är varmt.
Varav han svarar med fingret ;)
Uttryck som "Ska vi ta en springnota" och "sisten hem" har fått en ytterligare innerbörd för oss här nere.
Allt med glimten i ögat forstås..
Förövrigt mår vi bra och gör det bästa av situationen :)
Saknar er!
Gipsad men glad.. (Krigskryckorna till vanster)
Tack för alla gratulationer på min födelsedag, både här och på facebook. Tack!
Nu har vi tagit oss till Boracay, där det är mycket mer fart och fest än i bousuanga där vi var tidigare. Tanken var att vi skulle fira våra födelsedagar här (jag 3/3 och Anton 4/3).
Förväntningarna var höga och vi laddade för fest i dagarna två. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt.
Under en strandfotbollsmatch i solnedgången var olyckan framme. Anton föll olyckligt och slet upp sin gamla knäskada. Vi haltade upp till vägen och fick skjuts tillbaka till hotellet. Många panodil och en dag senare tog vi oss till öns lilla sjukhus. Benet blev lindat och knät stabiliserades med en gipsskena. Doktorn ville även ge Anton en spruta men vi tackade nej och sa att vi föredrog vanliga värktabletter.
Nu haltar han runt med ett par kryckor från gamla krigstiden och jag springer runt som en liten knähund och passar upp på honom och ser till att han får det han behöver.
Nu är det vila som gäller ett par dagar sen får vi se vad som händer. Anton är positiv och tar allt med ett leende på läpparna.
- Det finns ju dom som har det värre!
Ibland kan jag inte hålla mig och ropar till den gipsade krymplingen i skuggan:
- Kom ner och bada i det kristallklara vattnet, det är varmt.
Varav han svarar med fingret ;)
Uttryck som "Ska vi ta en springnota" och "sisten hem" har fått en ytterligare innerbörd för oss här nere.
Allt med glimten i ögat forstås..
Förövrigt mår vi bra och gör det bästa av situationen :)
Saknar er!
Gipsad men glad.. (Krigskryckorna till vanster)
