Filipinerna, Boracay

Hej därhemma!

Tack för alla gratulationer på min födelsedag, både här och på facebook. Tack!

Nu har vi tagit oss till Boracay, där det är mycket mer fart och fest än i bousuanga där vi var tidigare. Tanken var att vi skulle fira våra födelsedagar här (jag 3/3 och Anton 4/3).
Förväntningarna var höga och vi laddade för fest i dagarna två. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt.
Under en strandfotbollsmatch i solnedgången var olyckan framme. Anton föll olyckligt och slet upp sin gamla knäskada. Vi haltade upp till vägen och fick skjuts tillbaka till hotellet. Många panodil och en dag senare tog vi oss till öns lilla sjukhus. Benet blev lindat och knät stabiliserades med en gipsskena. Doktorn ville även ge Anton en spruta men vi tackade nej och sa att vi föredrog vanliga värktabletter.
Nu haltar han runt med ett par kryckor från gamla krigstiden och jag springer runt som en liten knähund och passar upp på honom och ser till att han får det han behöver.
Nu är det vila som gäller ett par dagar sen får vi se vad som händer. Anton är positiv och tar allt med ett leende på läpparna.
- Det finns ju dom som har det värre!

Ibland kan jag inte hålla mig och ropar till den gipsade krymplingen i skuggan:
- Kom ner och bada i det kristallklara vattnet, det är varmt.
Varav han svarar med fingret ;)

Uttryck som "Ska vi ta en springnota" och "sisten hem" har fått en ytterligare innerbörd för oss här nere.
Allt med glimten i ögat forstås..

Förövrigt mår vi bra och gör det bästa av situationen :)

Saknar er!





Gipsad men glad.. (Krigskryckorna till vanster)



Kommentarer
Postat av: skärgards doktorn....

shit vilka killar!



Ni lever ju som om det vore dom sista i era liv!



Ni kommer till bli historia grabbar!



keep on the good work boys!

2009-03-09 @ 09:53:00
Postat av: Mamma Ann-Gitt

Hej kära strandlirare.... Hoppas ni njuter av värme - sol och varmt vatten för här i Falun/Sverige vräker snön ner och termometern verkar ha fastnat på nollsträcket!!! Om solen råkar titta fram kan man för ett ögonblick känna att den faktiskt värmer. De som inte givit upp hoppet är Talgoxarna som sjunger ut sin längtan dagarna igenom... Själv sliter jag som en vanlig Svensson- som går upp samma tid,varje morgon,när klockan ringer. Äter min päronyogurt och drar till jobbet för att åttatimmar senare sega sig hem och dödstrött rasa till sängs för att orka vakna till nästa dag..efter dag efter dag... så NJUT och ta vara på tiden, miljön och varandet där ni är och har det på alla sätt och vis. Jag tänker på ER, Kram från Ann-Gitt

2009-03-10 @ 11:58:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0