Här är våran ungefärliga resväg illusterad i paint :)




Och här kommer lite annan onödig fakta. Varsågoda!

Resans höjdpunkt:    Hong kong (Kina)
Best väder:    Boracay (Filipinerna)
Sämst väder:    Nha trang (Vietnam)
Bäst mat:    Chicken green curry (Thailand)
Sämst mat:    Överkokt nudelsoppa med sliskig kyckling (Hong kong)


Bäst öl:    Chang (Thailand)
Sämst öl:    333 (Vietnam)
Bäst snorkling:    Coron (Filipinerna)
Fattigast:    Plåtskulen i Manilla (Filipinerna)
Längst bussresa:    13 timmar (ko Chang - Siem reap)


Längst resa totalt:   37! timmar (Hemresan)
Nåt jag ångar:    Att vi köpte den där jävla bollen som Anton pajade knät med.
Nåt jag inte ångrar:    Att jag reste vidare när Anton åkte hem.
Dyrast:    Hong Kong
Billigast:    Vietnam
Bästa upplevelse:    Ankor templen (Kambodja)


Värsta upplevelsen:    Den 15 km långa vespturen mellan Phnom penh och the killing fields (Kambodja)
Skönast:    Thaimassagen (Thailand)
Minst skönast:    Hotel"sängen" i Phnom penh (Kambodja)
Tack till 1:    Anton, som höll humöret på topp trots sitt trasiga knä.
Tack till 2:    Skype, som låtit mig prata med Jennie från andra sidan jorden. Helt gratis dessutom.
Tack till 3:    British airways, vars flygplanskudde jag använt flitigt senaste två månaderna.
Flest vespor:    Ho chi ming city (Vietnam)
Flest kackerlackor:    Coron (Filipinerna)


Mest saknad mat:    Tacos
Mest saknad pryl:    Mobiltelefonen
Svettigast:    Efter "gymmet" i Coron (Filipinerna)
Bästa hotell:    Good hotel, Nha trang, 50kr/natten (Vietnam)
Sämsta hotell:    Lakehouse 10, Phnom penh, 30kr/natten (Kambodja)
Mest strandfotboll:   Phi phi islands (Thailand)
Tyngsta förlust:    Schackpartiet mot Anton i Manilla (Filipinerna)


Äckligast:    Alla gubbar med alldeles för unga flickor (överallt)
Tröttast:    Efter nattmatcherna i champions leauge
Lästa böcker:    Svensk maffia och En plats i solen
Störst vågor:    Nha trang (Filipinerna)
Störst buddha:    Norr om Hong kong (Kina)


Jobbigast:   Alla försäljare som ropar "buy something?", "motorbike sir?" eller "only for you my friend!".
Mest spelade låt:    Im outta time - Oasis
Mest illaluktande:    Sarongen från filipinerna som nu är så skitig att den kan stå av sig själv.
Antal nya facebook kontaker:    16st
Antal båtresor:    12st
Antal flygningar:    14 st


Antal besökta länder:    5st
Antal hotellrum:    13st
Antal borttappade solglasögon:    2st
Antal besökta sjukhus:    2st
Antal förbrukade tandkrämstuber:    1,5

---

Hmm.. det var nog allt.. och lite till. Somnade ni?

Jag lämnar iallafall Nha trang på onsdag morgon och flyger hem via Ho chi minh city, Hong kong och London. Går allt som det ska är jag hemma i Falun på torsdag eftermiddag och jobbar första dagen på lördag. Mmm..

Kul att så många har följt oss, trots att så få orkat lämna kommentar.

Ses i Sverige.
Tack och Kram.
Over and Out!

Hej!

Jag är fortfarande kvar i Vietnam och Nha trang. Vädret har blivit mycket bättre och trots att prognosen säger heavy rain och thunderstorms så har det varit fint väder i tre dagar nu. Därför kommer jag stanna kvar här tills jag ska åka hem till Sverige nästa vecka och hoppas på att vädret håller i sig. Tror det kan vara skönt att bara slappa sista veckan och inte resa runt in i det sista.
Jag ligger på beachen på dagarna och äter gott, och billigt, på kvällarna. Maten är verkligen supergod här och jag ska absolut försöka ta med mig några tips hem och bjuda jennie på :)


Jag och min ovärdeliga ipod

Nu blir det hem till sängen och ta igen mig eftersom jag har varit vaken två nätter i rad och tittat på champions league fotboll. Många redbull blev det för att orka hålla ögonen öppna.. så nu har jag nästan svensk dygnsrythm. Lite tidigt kanske.

Godnatt och Glad påsk :)

Ps. Det kommer en resesummering till helgen så håll ögonen öppna..

Tråkväder från mitt fönster.

Hej hej!

Nu har jag varit här i fyra dagar och det har regnat varje dag. Förutom idag, men då har det ändå varit molnigt hela dagen. I förrgår var det ok för då var det sol mellan 11 och 15 och det är finaste dagen hittils. Det är konstigt för regnperioden ska normalt pågå från juli till november och dom bästa månaderna att åka till den här delen av Vietnam ska vara april och maj, alltså nu. Men tydligen inte i år när jag är här.

Det är inte så mycket turister här utan mest locals som inte kan så mycket engelska och det finns inte heller så mycket att göra när inte solen är framme. Därför känner jag båda ensamhet och hemlängtan för första gången sedan Anton åkte hem till Sverige för tre veckor sen.
Det jag fördriver dagarna med är sova och äta. Som tur är har jag ett riktigt schysst rum med AC, kyl, varmvatten och bäst av allt TV, som jag lyckades pruta ner från 8 till 6 dollar. Så det händer att jag ligger på rummet och tittar på film eller någon fotbollsmatch när det regnar allt för mycket. Och bäst av allt, jag kommer att kunna se champions league om jag bara orkar hålla mig vaken nätterna till onsdag och torsdag.
Hursomhelst så börjar jag bli rastlös så jag funderar på om jag ska ta mig norröver mot Hoi an eller huvudstaden Hanoi. Men jag är inte så sugen på att resa och jag tvivlar på att vädret är bättre där. Hmm.. får se hur jag gör.
Det kan bli så att jag stannar kvar i Nha trang tills jag åker hem, det är ju faktiskt bara nio dagar kvar nu.
Om bara solen vill visa sig så finns det båtutflykter och lite andra strandaktiviteter att ägna sig åt. Jag har hittat ett gym och en frisersallong också, funderar på att gå dit imorgon om det regnar.

Allt är väldigt billigt här och maten är riktigt god. Man kan lätt få en schysst middag med tex kyckling och ris för 20 000 dong (10kr). Hund och orm går också att få serverat om man nu skulle vilja det.

Förrutom att vietnameserna äter konstiga saker så skiljer sig även trafiken en hel del från Sverige.
Jag har varit nära att krocka alldeles för många gånger, eller inte jag, utan min chafför. När man reser själv så är det mycket billigare att åka moto, alltså vespa, istället för tuk tuk, taxi eller nåt annat onödigt säkert fordon. Då sitter jag helt enkelt bakom föraren på vespan och han har min stora ryggsäck framför sig i knät. Sen kör vi sick sack mellan bilar, bussar, tuk tuks och andra vespor i alldeles för hög hastighet. Hjälm har vi ju såklart inte heller. Många gånger får han tvärnita vid korsningar och när jag berättar för honom att jag inte alls har bråttom så nickar han men kör precis lika fort ändå.
Bara att gå över gatan är ett spel om liv och död då det inte verkar finnas några speciella regler för vad som gäller vid tex ett övergångsställe. Ibland åker man, ibland stannar man.

Några andra saker som skiljer Kambodja och Vietnam från dom Svenska vägarna:

* Kommunicerar gör man med tutan och ingenting annat. Ingen blinkers är därför nödvändig.
* Omkörning är alltid tillåten såväl som vid krön, svängar och över heldragen linje.
* Rött och grönt på trafikljusen betyder samma sak. Åk!
* Fem personer är inga problem att åka på en vespa.
* Hjälmen är ännu inte uppfunnen i den här delen av världen.
* Det går beniga kossor på vägen.
* Bussresor som ska ta sex timmar kan mycket väl även ta tio.

Men trots bristen på regler och sunt förnuft har jag hittils bara sett en olycka. Det var en vespakrasch i Kambodja, då det var två stycken som körde omkull, gled efter asfalten och fick rejäla skrapsår.
Men jag ska ändå ta det lilla lungna nu tänkte jag. Betala 8 istället för 5 kronor och få en tuk tuk istället, det känns lite säkrare. Dumt att vara dumsnål även om det lätt blir så när allt är så billigt.


Stranden när det väl är fint väder. Klassisk vietnam hatt.

Nu ska jag gå och äta nåt igen.. för det är ju det jag gör när jag inte sover.
Saknar er.. Kram!

Hej hej!

Nu är jag i Ho chi minh city, som rubriken antyder, men jag har hunnit med en hel del sen vi hördes sist. Jag har bl.a. spenderat ca 15 timmar på olika bussar och hunnit med att se både Phon penh i Kambodja och Ho chi minh city i Vietnam. Jag är trött på storstäder och tutande bilar nu så det fick bli en snabbvisit.
Ikväll åker jag nattbussen upp till strandstaden Nha trang som ligger i mitten av landet. 10 timmar tar den resan. Men sen vägrar jag åka någon mer buss den här resan eller nånannan gång heller för den delen. Inte ens dalatrafik sätter jag min fot på, jag har fyllt min åka-busskvot.
Men i Phnom penh han jag ändå med att se både S-21 museet och the Killing fields som jag hade tänkt från början.

Och för er som inte vet vad det är så kommer här lite kort info om Kambodjas mörka historia; S-21 (sercurity prison 21) var ett fängelse, som numera är ett museum, där över 17000 män, kvinnor och barn torterades till döds och sedan begravdes i massgraven Killing fields. Jag blev helt klart berörd och av det här och jag mådde ganska dåligt när jag gick runt bland tortyrcellerna i S-21, helt själv dessutom.
I Killing fields kunde man fortfarande se kläder och benpipor från offren sticka upp ur jorden.
Det läskigaste är nästan att det här skedde under Pol Pots styre så sent som 1975-1978, alltså för bara dryga 30 år sedan. Därför är nästan alla i Kambodja väldigt unga då den äldre generationen utrotades helt under den här perioden. Sjukt hur grym människan kan vara!

 
En samling kranier                                                    Cellerna i S-21 var 80x200 cm


En av toryrmetoden gick ut på att hänga upp fången i båda
armarna bakom ryggen och dra honom upp och ner tills
han svimmade. När han tuppat av doppade man fången i
kallt vatten så han vaknade till och man kunde fortsätta tortyren.

Nog om det hemska. Nu ska jag gå och köpa vatten och chips till bussresan som bär av om 30 minuter. Tyvärr var liggplatserna i bussen slut så det fick bli en sittplats istället, visst jag sparar 3 dollar men det känns inte riktigt värt det. Väl i Nha trang är planen att ta igen mig efter allt resande.
Men ipoden är laddad och jag är redo!

---

Hej!

Nu är jag i Siem reap. Jag kom fram sent igår kväll efter en lång resa med många nära-döden-omkörningar och dåliga vägar. Att korsa gränsen Thailand - Kambodja var inte heller helt lätt, det skulle krånglas med pass fram och tillbaka och jag blev säkert blåst på lite pengar misstänker jag. Men tillslut lämnade jag Thailand och gränsen i en gammal krigsbuss som snittade 40 km i timmen.


Dålig väg efter gränsen

Idag har jag varit och sett några av Ankor templen. Ankor wat, Ankor thom, Ta prohm och lite andra  tempel som jag inte vet namnen på.
Handikappvänligheten var inge vidare vid templen så det är nog bra att du ligger hemma på soffan och tar igen dig efter operationen Anton. Dina krigskryckor hade inte varit någon höjdare att hoppa runt på där jag har varit idag. Men templen var helt klart en upplevelse och jag är glad att jag åkte hit.
Tack Mattias för bra mailpepp :)

 
Ankor thom                                                                                 Handikapvänligt?

 
Ta prohm (där Tomb Raider filmen delvis spelades in)           Mina nya munkkompisar

Jag börjar bli lite sne på alla olika valutor. Det är hong kong dollar, peso, baht, riel, vanliga amerikanska dollar och snart blir det dong när jag kommer till Vietnam också. Vet snart inte vad som är vad. Kan inte alla bara ha Euro!? Eller kronor, det vore enklast.
Det finns inga mynt i Kambodja men valutan går ända ner till 100 riel sedlar vilket betyder en ganska tung plånbok när en middag kostar runt 50 000 riel. Men jag börjar sakta men säkert få lite kläm på det här. Jag har shoppat lite också, två lonely planet böcker om Kambodja och Vietnam för samanlagt 25 000 riel (som jag tror är ca 75 kr).

Imorgon åker jag vidare till Phnom penh, en sju timmars bussresa, där planen är att se Killing fields och S-21 museet.

Jag lever. Kram!

(våran båt)

Hej!
Nu skämmer jag bort er med inlägg, två dagar i rad :)

Idag har jag varit på snorkeltur. Vi var tre europeer, en kanadensare och fyrtionio thailädare med flytvästar.

Imorgon bär det av mot Kambodja och Siem Reap.


(stor fisk)


(full buss!)


Kram!

---

Hej!

Nu har jag tagit mig till ko Chang med buss, båt, flyg och lastbilsflak.
En lång resa så idag har jag tagit igen mig på stranden. Men imorgon har jag bokat en snorkeltur :)



Jag har iallafall bestämt mig för att åka till Kambodja nu. Jag kommer att åka till Siem Reap och kolla på Ankor templen som tydligen ska vara en bra grej. Jag åker på måndag morgon med buss och kommer fram måndag kväll, resan tar ynka 12 timmar.. Mmm.
Sen ska jag försöka ta mig in i Vietnam från Kambodja på något bra sätt, får se vad som bjuds. Blir kanske 12 timmar till med buss om jag har otur.


(I en ko Chang taxi påväg till stranden idag)

Tack och hej!

---

Hej hej!

Jag har tappat räkningen men jag tror att jag har varit på Phi phi i fem nätter nu, eller sex. Jag reser hur som helst vidare imorgon till Ao Nang där planen är att stanna några dagar och slappa. Sen blir det flyg eller buss upp till Bangkok för att därifrån ta mig in i Kambodja och Vietnam. Har inte riktig bestämt mig när och hur så vi får se hur det blir.

Anton är mycket saknad och jag lider med dig. Jag vet hur mycket du ville det här och hur dåligt du mår för att du varit tvungen att lämna och det finns inget ont i dig som gör att du förtjänade det här. Ibland önskar jag att det var mitt knä och inte ditt. Men bara ibland ;)
Det är stor skillnad på att resa tillsammans med någon än att resa själv. Nu har jag fått erfara båda delarna. Men hittils har jag aldrig riktigt känt mig ensam, folk här nere måste ha förstått vilken sjukt trevlig kille jag är.
Jag har träffat massa intressanta, och mindre intressanta, människor som jag har umgåtts med. Bland andra har jag hängt med ett gäng från Gottland och ett från Avesta som jag har ätit middag, spelat fotboll och dansat på stranden hela natten lång med.

Jag kommer med största sannolikhet att vara kvar tiden ut och åka hem den 16 april som det var tänkt från början. Jag saknar Sverige jättemycket och ibland kan det komma någon tår när jag tänker på nära och kära. Saknaden blev helt klart större efter att Anton lämnat, då var det som om en liten del av hemma var med mig på resan och så känns det ju såklart inte nu. Men allt går ju upp och ner. Allt jag saknar kommer ju förhoppningsvis att finnas kvar när jag kommer hem och så här mycket erfarenhet och äventyr serverat på ett silverfat kan jag ju bara inte tacka nej till.

Jag har också hunnit med att ha haft feber och ett mindre roligt magbesvär, men jag mår bra nu. Det känns bra att lämna Phi phi imorgon eftersom jag har varit här två gånger tidigare och det känns som om jag kan det här stället alldeles för bra nu. Så imorgon bär det alltså áv mot nya äventyr...



Strand


Gottländska lirarna (jag är det svettiga killen till vänster)


Fest


Och för er som inte vet så kommer Anton opereras på Falulassarett den 25 mars.

Kramar!

---

Anton har åkt hem till sverige.

Efter ett besök hos en riktig läkare i Phuket, och inte någon hulla hulla doktor som vi träffade i Boracay, beslutade vi igår att det vore bäst för Anton vänstra knä att ge upp äventyret.
Läkaren sa att det inte rörde sig om någon vanlig sträckning eller stukning eftersom han, efter snart två veckor, fortfarande går på kryckor och är svullen. Han sa också att om operation inte sker snarast kan han få problem med knät i framtiden. Läkaren verkade veta vad han pratade om och gav ett allmänt seriöst intryck så det var lika bra att sätta Anton på första bästa plan hem till Sverige och hoppas på att dalarnasförsäkringsbolag står för biljetten.

Det var inte helt utan tårar under solglasögonen vi skildes åt idag. Vi har ju hängt ihop 24 timmar om dygnet den senaste månaden så nu känns det jättekonstigt. Och jätteensamt. Jag hoppas jag träffar lite roliga människor så jag inte har blivit folkskygg när jag kommer hem.

Äventyret fortsätter alltså på egen hand och nu kan det bli vad som helst den sista månaden...



Såhär deppig är jag..

---

Resekamrat sökes!
Jag söker dig, kille som tjej, för bergsbestigning, äventyr i djupa skogar och bolltrolleri på stranden. Du bör befinna dig i krabiprovinsen men där är jag flexibel så länge du befinner dig på varmare breddgrader.

Svar till: Trevlig, social och glad äventyrare på tjugotre jordsnurr.

PS.
Fråga: Hur smörjer man in sin egen rygg med solkräm???

---

Hej!


Nu har vi varit på ön Boracay i Filipinerna i nio dagar, betydligt längre än vad som var planerat från början. Tanken var att stanna några dagar och sedan resa vidare.
Anledningen till den lite längre vistelsen stavas: Antons vänstra knä, som trots vattengympa och annan rehabträning inte verkar bli mycket bättre.
Vi har sett över våra alternativ där en resa hem till sverige faktiskt har varit med på listan. Tanken på att behöva avbryta och åka hem har aldrig känts specillt spännande.
Därför har vi istället valt att lägga våra äventyrliga sidor på hyllan, valhajssafari, klättra i berg och sova i skogen får alltså vänta och istället kommer vi att ägna oss åt lite mer charterlik semester för ett tag framöver. Iallafall tills Antons knä har börjat fungera som ett knä ska.
Åka hem är alltså inget alternativ, än iallafall, men vi känner ändå att vi är klara med Boracay och vill resa vidare.
Därför har vi idag, väldigt spontant, bokat ett flyg till Bangkok för att därifrån ta oss ner till någon ö och fortsätta rehabträningen (som för min del mest innebär spela fotboll på stranden och sola. Och för Antons del innebär det ungefär samma sak utom det där med fotbollen). Och går det som vi hoppas, och han blir bättre, är Bangkok en bra utgångspunkt för vidare äventyr i Asien. Vi reser imorgon (13/3) via Manilla.



Vi gör alltså inte speciellt mycket  mer än att sova, äta, spela kort och sola. Men imorgon blir det alltså ändring på det eftersom jag kommer att behöva agera packåsna och bära alla väskor medans Anton försöker hålla ballansen med kryckorna från gamla krigstiden. Men jag kan behöva lite träning, det var länge sen jag var på må bättre hemma i falun...



Kram och hej!

---

Hej därhemma!

Tack för alla gratulationer på min födelsedag, både här och på facebook. Tack!

Nu har vi tagit oss till Boracay, där det är mycket mer fart och fest än i bousuanga där vi var tidigare. Tanken var att vi skulle fira våra födelsedagar här (jag 3/3 och Anton 4/3).
Förväntningarna var höga och vi laddade för fest i dagarna två. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt.
Under en strandfotbollsmatch i solnedgången var olyckan framme. Anton föll olyckligt och slet upp sin gamla knäskada. Vi haltade upp till vägen och fick skjuts tillbaka till hotellet. Många panodil och en dag senare tog vi oss till öns lilla sjukhus. Benet blev lindat och knät stabiliserades med en gipsskena. Doktorn ville även ge Anton en spruta men vi tackade nej och sa att vi föredrog vanliga värktabletter.
Nu haltar han runt med ett par kryckor från gamla krigstiden och jag springer runt som en liten knähund och passar upp på honom och ser till att han får det han behöver.
Nu är det vila som gäller ett par dagar sen får vi se vad som händer. Anton är positiv och tar allt med ett leende på läpparna.
- Det finns ju dom som har det värre!

Ibland kan jag inte hålla mig och ropar till den gipsade krymplingen i skuggan:
- Kom ner och bada i det kristallklara vattnet, det är varmt.
Varav han svarar med fingret ;)

Uttryck som "Ska vi ta en springnota" och "sisten hem" har fått en ytterligare innerbörd för oss här nere.
Allt med glimten i ögat forstås..

Förövrigt mår vi bra och gör det bästa av situationen :)

Saknar er!





Gipsad men glad.. (Krigskryckorna till vanster)

---

Hej!

Idag har vi ängnat oss åt lite snorkling, cliffdives samt avnjutit en solnedgång från en bergstopp :)


 
Snorkling i en kristalklar insjö.                                                         Cliffdive action.

   
Solnedgång                                                         Anton, paväg upp pa berget for att se solnedgången.


En liten korallskada!

---

Hej!

Nu har vi kommit ner till lite mysiga oar.
Vi bor i en jatteliten stad vid kusten som heter bousuwanga, tror jag. On heter iallafall sa. Vi bor i ett jatteenkelt rum for 150 peso (30kr) per person. En varsin sang och en stol ar allt som far plats och toan delas med andra. Det finns inga vagar har utan bilarna aker pa sand, men dom kor anda som om det vore asfaltsvag i tipptopp. Vi har aven en lokal tupp som skriker hela natterna.. Mmm. Keep it real :) 

Idag har vi varit pa en snorkelutflykt till tva olika oar. Inte sa mycket att se i vattnet just har men varan nya kamera fick sin forsta provning. Det blev en hel del roliga bilder pa varandra under vattnet:)

Pa vagen tillbaka fran oarna sa hade det blast upp ordentligt sa varan lilla bat holl pa att kantra. Resan som skulle tagit 1 timme gick istallet pa 3,5 timme. Blev lite sjosjuk och jag kanner att det fortfaranade gungar lite i kroppen.
Men det gick bra och vi ar bada helskinnade..



 


Kram och hej!

---