Här är våran ungefärliga resväg illusterad i paint :)




Och här kommer lite annan onödig fakta. Varsågoda!

Resans höjdpunkt:    Hong kong (Kina)
Best väder:    Boracay (Filipinerna)
Sämst väder:    Nha trang (Vietnam)
Bäst mat:    Chicken green curry (Thailand)
Sämst mat:    Överkokt nudelsoppa med sliskig kyckling (Hong kong)


Bäst öl:    Chang (Thailand)
Sämst öl:    333 (Vietnam)
Bäst snorkling:    Coron (Filipinerna)
Fattigast:    Plåtskulen i Manilla (Filipinerna)
Längst bussresa:    13 timmar (ko Chang - Siem reap)


Längst resa totalt:   37! timmar (Hemresan)
Nåt jag ångar:    Att vi köpte den där jävla bollen som Anton pajade knät med.
Nåt jag inte ångrar:    Att jag reste vidare när Anton åkte hem.
Dyrast:    Hong Kong
Billigast:    Vietnam
Bästa upplevelse:    Ankor templen (Kambodja)


Värsta upplevelsen:    Den 15 km långa vespturen mellan Phnom penh och the killing fields (Kambodja)
Skönast:    Thaimassagen (Thailand)
Minst skönast:    Hotel"sängen" i Phnom penh (Kambodja)
Tack till 1:    Anton, som höll humöret på topp trots sitt trasiga knä.
Tack till 2:    Skype, som låtit mig prata med Jennie från andra sidan jorden. Helt gratis dessutom.
Tack till 3:    British airways, vars flygplanskudde jag använt flitigt senaste två månaderna.
Flest vespor:    Ho chi ming city (Vietnam)
Flest kackerlackor:    Coron (Filipinerna)


Mest saknad mat:    Tacos
Mest saknad pryl:    Mobiltelefonen
Svettigast:    Efter "gymmet" i Coron (Filipinerna)
Bästa hotell:    Good hotel, Nha trang, 50kr/natten (Vietnam)
Sämsta hotell:    Lakehouse 10, Phnom penh, 30kr/natten (Kambodja)
Mest strandfotboll:   Phi phi islands (Thailand)
Tyngsta förlust:    Schackpartiet mot Anton i Manilla (Filipinerna)


Äckligast:    Alla gubbar med alldeles för unga flickor (överallt)
Tröttast:    Efter nattmatcherna i champions leauge
Lästa böcker:    Svensk maffia och En plats i solen
Störst vågor:    Nha trang (Filipinerna)
Störst buddha:    Norr om Hong kong (Kina)


Jobbigast:   Alla försäljare som ropar "buy something?", "motorbike sir?" eller "only for you my friend!".
Mest spelade låt:    Im outta time - Oasis
Mest illaluktande:    Sarongen från filipinerna som nu är så skitig att den kan stå av sig själv.
Antal nya facebook kontaker:    16st
Antal båtresor:    12st
Antal flygningar:    14 st


Antal besökta länder:    5st
Antal hotellrum:    13st
Antal borttappade solglasögon:    2st
Antal besökta sjukhus:    2st
Antal förbrukade tandkrämstuber:    1,5

---

Hmm.. det var nog allt.. och lite till. Somnade ni?

Jag lämnar iallafall Nha trang på onsdag morgon och flyger hem via Ho chi minh city, Hong kong och London. Går allt som det ska är jag hemma i Falun på torsdag eftermiddag och jobbar första dagen på lördag. Mmm..

Kul att så många har följt oss, trots att så få orkat lämna kommentar.

Ses i Sverige.
Tack och Kram.
Over and Out!

Hej!

Jag är fortfarande kvar i Vietnam och Nha trang. Vädret har blivit mycket bättre och trots att prognosen säger heavy rain och thunderstorms så har det varit fint väder i tre dagar nu. Därför kommer jag stanna kvar här tills jag ska åka hem till Sverige nästa vecka och hoppas på att vädret håller i sig. Tror det kan vara skönt att bara slappa sista veckan och inte resa runt in i det sista.
Jag ligger på beachen på dagarna och äter gott, och billigt, på kvällarna. Maten är verkligen supergod här och jag ska absolut försöka ta med mig några tips hem och bjuda jennie på :)


Jag och min ovärdeliga ipod

Nu blir det hem till sängen och ta igen mig eftersom jag har varit vaken två nätter i rad och tittat på champions league fotboll. Många redbull blev det för att orka hålla ögonen öppna.. så nu har jag nästan svensk dygnsrythm. Lite tidigt kanske.

Godnatt och Glad påsk :)

Ps. Det kommer en resesummering till helgen så håll ögonen öppna..

Tråkväder från mitt fönster.

Hej hej!

Nu har jag varit här i fyra dagar och det har regnat varje dag. Förutom idag, men då har det ändå varit molnigt hela dagen. I förrgår var det ok för då var det sol mellan 11 och 15 och det är finaste dagen hittils. Det är konstigt för regnperioden ska normalt pågå från juli till november och dom bästa månaderna att åka till den här delen av Vietnam ska vara april och maj, alltså nu. Men tydligen inte i år när jag är här.

Det är inte så mycket turister här utan mest locals som inte kan så mycket engelska och det finns inte heller så mycket att göra när inte solen är framme. Därför känner jag båda ensamhet och hemlängtan för första gången sedan Anton åkte hem till Sverige för tre veckor sen.
Det jag fördriver dagarna med är sova och äta. Som tur är har jag ett riktigt schysst rum med AC, kyl, varmvatten och bäst av allt TV, som jag lyckades pruta ner från 8 till 6 dollar. Så det händer att jag ligger på rummet och tittar på film eller någon fotbollsmatch när det regnar allt för mycket. Och bäst av allt, jag kommer att kunna se champions league om jag bara orkar hålla mig vaken nätterna till onsdag och torsdag.
Hursomhelst så börjar jag bli rastlös så jag funderar på om jag ska ta mig norröver mot Hoi an eller huvudstaden Hanoi. Men jag är inte så sugen på att resa och jag tvivlar på att vädret är bättre där. Hmm.. får se hur jag gör.
Det kan bli så att jag stannar kvar i Nha trang tills jag åker hem, det är ju faktiskt bara nio dagar kvar nu.
Om bara solen vill visa sig så finns det båtutflykter och lite andra strandaktiviteter att ägna sig åt. Jag har hittat ett gym och en frisersallong också, funderar på att gå dit imorgon om det regnar.

Allt är väldigt billigt här och maten är riktigt god. Man kan lätt få en schysst middag med tex kyckling och ris för 20 000 dong (10kr). Hund och orm går också att få serverat om man nu skulle vilja det.

Förrutom att vietnameserna äter konstiga saker så skiljer sig även trafiken en hel del från Sverige.
Jag har varit nära att krocka alldeles för många gånger, eller inte jag, utan min chafför. När man reser själv så är det mycket billigare att åka moto, alltså vespa, istället för tuk tuk, taxi eller nåt annat onödigt säkert fordon. Då sitter jag helt enkelt bakom föraren på vespan och han har min stora ryggsäck framför sig i knät. Sen kör vi sick sack mellan bilar, bussar, tuk tuks och andra vespor i alldeles för hög hastighet. Hjälm har vi ju såklart inte heller. Många gånger får han tvärnita vid korsningar och när jag berättar för honom att jag inte alls har bråttom så nickar han men kör precis lika fort ändå.
Bara att gå över gatan är ett spel om liv och död då det inte verkar finnas några speciella regler för vad som gäller vid tex ett övergångsställe. Ibland åker man, ibland stannar man.

Några andra saker som skiljer Kambodja och Vietnam från dom Svenska vägarna:

* Kommunicerar gör man med tutan och ingenting annat. Ingen blinkers är därför nödvändig.
* Omkörning är alltid tillåten såväl som vid krön, svängar och över heldragen linje.
* Rött och grönt på trafikljusen betyder samma sak. Åk!
* Fem personer är inga problem att åka på en vespa.
* Hjälmen är ännu inte uppfunnen i den här delen av världen.
* Det går beniga kossor på vägen.
* Bussresor som ska ta sex timmar kan mycket väl även ta tio.

Men trots bristen på regler och sunt förnuft har jag hittils bara sett en olycka. Det var en vespakrasch i Kambodja, då det var två stycken som körde omkull, gled efter asfalten och fick rejäla skrapsår.
Men jag ska ändå ta det lilla lungna nu tänkte jag. Betala 8 istället för 5 kronor och få en tuk tuk istället, det känns lite säkrare. Dumt att vara dumsnål även om det lätt blir så när allt är så billigt.


Stranden när det väl är fint väder. Klassisk vietnam hatt.

Nu ska jag gå och äta nåt igen.. för det är ju det jag gör när jag inte sover.
Saknar er.. Kram!

Hej hej!

Nu är jag i Ho chi minh city, som rubriken antyder, men jag har hunnit med en hel del sen vi hördes sist. Jag har bl.a. spenderat ca 15 timmar på olika bussar och hunnit med att se både Phon penh i Kambodja och Ho chi minh city i Vietnam. Jag är trött på storstäder och tutande bilar nu så det fick bli en snabbvisit.
Ikväll åker jag nattbussen upp till strandstaden Nha trang som ligger i mitten av landet. 10 timmar tar den resan. Men sen vägrar jag åka någon mer buss den här resan eller nånannan gång heller för den delen. Inte ens dalatrafik sätter jag min fot på, jag har fyllt min åka-busskvot.
Men i Phnom penh han jag ändå med att se både S-21 museet och the Killing fields som jag hade tänkt från början.

Och för er som inte vet vad det är så kommer här lite kort info om Kambodjas mörka historia; S-21 (sercurity prison 21) var ett fängelse, som numera är ett museum, där över 17000 män, kvinnor och barn torterades till döds och sedan begravdes i massgraven Killing fields. Jag blev helt klart berörd och av det här och jag mådde ganska dåligt när jag gick runt bland tortyrcellerna i S-21, helt själv dessutom.
I Killing fields kunde man fortfarande se kläder och benpipor från offren sticka upp ur jorden.
Det läskigaste är nästan att det här skedde under Pol Pots styre så sent som 1975-1978, alltså för bara dryga 30 år sedan. Därför är nästan alla i Kambodja väldigt unga då den äldre generationen utrotades helt under den här perioden. Sjukt hur grym människan kan vara!

 
En samling kranier                                                    Cellerna i S-21 var 80x200 cm


En av toryrmetoden gick ut på att hänga upp fången i båda
armarna bakom ryggen och dra honom upp och ner tills
han svimmade. När han tuppat av doppade man fången i
kallt vatten så han vaknade till och man kunde fortsätta tortyren.

Nog om det hemska. Nu ska jag gå och köpa vatten och chips till bussresan som bär av om 30 minuter. Tyvärr var liggplatserna i bussen slut så det fick bli en sittplats istället, visst jag sparar 3 dollar men det känns inte riktigt värt det. Väl i Nha trang är planen att ta igen mig efter allt resande.
Men ipoden är laddad och jag är redo!

---